Detta är en saga som jag har gjort själv. Kommentera gärna!

Kapitel ett

              Lappar

Någon, som jag inte vet vem, har min mamma. Den ena sekunden var min mamma framför mig och i den andra sekunden var hon borta. Jag vaknade snabbt och tänkte, var det en dröm eller var det sant? Jag visste inte. Jag gick till köket och såg att det hade hänt på riktigt. Det var i köket hon försvann. Nästa natt hände det samma saker som med min mamma fast med min pappa. Det var en kall kväll och spåren från min pappa styrde mig till skogen. Där kom det ett ljus som var en ficklampa. Jag hörde ett skrik. Skriket kom från min mamma. Det var en lapp, det stod en hemlig kod. Såhär stod det:

 

Gå längre in i skogen. Där finns det en källare och den leder mot nästa hinder. Du har 20 min på dig till nästa ledtråd. Och om du kommer sent är dina föräldrars öde livlös.

 

Jag sprang och när jag var inne hörde jag vinden susa i mina öron. Jag blev rädd. Jag frös. Det blev hastigt blött om kinderna. Jag grät. Jag tänkte att jag aldrig skulle klara det och plötsligt hörde jag ett skrik. Det var min mamma som torterades för att hon inte berättade om mig. Jag var vid källan nu och det kom plötsligt en röst som sa:

-      Bra jobbat. Nu får du ta ledigt och sova. Det finns en säng så du kan sova. Fast GLÖM inte. Om du inte vaknar klockan 04:00 är både du och dina föräldrar döda.

-      Varför gör du såhär mot oss vad har vi gjort dig.

-      Jag vet att jag kommer att vinna spelet. Så det är bra att spela då.

Jag gick till sängen och ställde väckarklockan till klockan fyra. plötsligt hörde jag någon komma in. Jag blev rädd. Det var en söt liten hund valp. Den var snäll insåg jag. Jag vet allt om hundar även hur de pratar. Såhär sa den:

-      Jag vill inte dig något ont. Jag vill bara hjälpa dig. Jag vet allt om dig och vad som har hänt. Så jag har kommit hit för att hjälpa dig.

-      Tack! Jag behöver någon att prata med som är god. Här du får sova i min famn.

Jag gick och la mig i den ruttna sängen med hunden. Nästa dags första timmar gick jag upp och såg att hunden var borta. Jag tror att jag drömde fast det var riktigt. Jag såg hundens spår leda längre in i källan. Jag följde efter och där var hon. Vi fortsatte inåt. Där hittade vi en lapp till där det stod:

 

Du klarade det. Synd. För jag har inte dödat någon på månader. Jag ser att du har en vän med dig. Gå till nästa lapp som finns längre in i källan. Fast var försiktig det finns många hinder på vägen dit.

 

 

Jag fattade att det var farligt. Jag gick längre in i källan och plötsligt ramlade jag och hunden i ett hål i marken. Det blev kallt. För en sekund sedan trodde jag att jag var död. Plötsligt fattade jag att jag inte var död, bara att jag hade ramlat in i vatten. Det var ett hinder som det stod på lappen. Jag blev rädd. Jag trodde inte att det var så farligt! Jag gick upp från vattnet med hunden bredvid mig. Vi frös. Jag höll på att gå hem men sedan insåg jag varför jag hade varit kvar i källan. Jag hittade den tredje lappen och jag började läsa:

 

Nu måste du gå igenom detta svåra hinder. Det finns hajar i vattnet och vattnet är iskallt. Du måste hoppa i vattnet och simma framför hajarna till andra sidan. Och hajarna är köttätande. Så var försiktig. Hahaha…

 

Jag visste inte hur jag skulle göra. Jag tog av mina kläder till bara underkläder för att kunna simma snabbt. Jag dök i vattnet snabbt och simmade till andra sidan. Jag trodde jag aldrig skulle klara det fast det gjorde jag. Jag frös jätte mycket. Jag gick. Jag och hunden såg mina föräldrar. Äntligen var jag framme. Jag fick glädjetårar. Jag sprang mot dem. Fast sen vaknade jag. Det var allt en dröm. Eftersom på andra sidan hade jag svimmat av kyla. Jag såg att hunden också hade svimmat

så jag bar henne med mig. På den fjärde lappen stod det:

 

Det finns 10 lappar i källan och 10 hinder. Du har nu klarat det tredje hindret och det nästa är det fjärde. Du ska försöka komma på ett sätt att komma till andra sidan utan att ramla i den röda lavan!

 

Jag fortsatte inåt med hunden i min famn. Han var ganska lätt men ändå tung. Jag var TRÖTT! Jag hade inte ätit under de tre dagarna som den hade gått. När jag simmade till andra sidan hade jag blivit skadad av en lös spik. Jag hade blod över hela huvudet. Jag tog ett rep som det var där och hoppade långsamt till andra sidan och jag svettades. Jag klarade det. Jag hittade äntligen den femte lappen. Där stod det:

 

Nästa hinder kommer bara dyka upp oväntat. Så var försiktig…

 

Hunden vaknade till och gick bredvid mig. Vi sprang. Hastigt kom en man och ställde sig framför mig och sköt mig rakt på knäskålen! Blodet kom rakt ut och hela golvet var blodigt. Jag skrek. Ljudet ekade i hela källan. Jag kunde inte röra mig. Om jag försökte fick jag så ont i knäskålen att jag skrek. Jag fortsatte inåt trots att jag hade ont i knäet. Hunden kom till mig med ett stort plåster och ett bandage. Jag virade in det med en isbit jag hittade. Smärtan började sakta gå ner fast jag fick fortsätta att krypa. Jag var trött eftersom jag inte hade sovit så bra på kvällen. Jag kröp snabbare och tillslut såg jag den sjätte lappen. Där stod det:

 

Jag kan inte fatta. Trots alla hinder som har varit har du klarat dig. Hur kan du göra så. Vill du ha ett tips. Dina föräldrar är längre bort än du tror.

 

Jag blev rädd. Tänk om jag går denna väg i onödan. Att jag har gjort allt det här i onödan? Att jag bara tänkte på det gjorde det ont i huvudet. Fast hur skulle jag få reda på det? Jag tvekade att gå fast tänk om de satt där och väntade på mig. Jag måste gå in för att få reda på sanningen. Jag fortsatte inåt tills luften blev svårare och svårare att andas in. Plötsligt såg jag en liten dörr. Jag sprang mot dörren. Den var för liten till mig fast hunden kunde gå. Hunden sa:

-      Jag kan gå in. Jag kan öppna den stora dörren så att du kan komma in.

-      Okej, sa jag.

 

Hunden gick inåt. Det knaprade i mitt huvud. Bakom den dörr kommer mina föräldrar att vara. Jag blev nervösare och nervösare. Hunden öppnade den stora dörren och jag sprang dit. Plötsligt var det tomt och alla ljuden jag hörde var borta. Jag kunde inte fatta. Hörde jag bara de där konstiga ljuden i hjärnan? När vi skulle gå såg jag en lapp. Såhär stod det:

 

Hahahaha……

Rätt åt dig. Jag säger en sak, lättlurad. Hur trodde du att du kunde lita på mig? Du visste att detta skulle hända fast du följde ditt hjärta istället för hjärnan. Så händer det. Gå tillbaka den vägen du kom hit och gå igenom hindret där du blir skjuten. Du kommer att bli skjuten igen så gör dig redo. Om du inte är utanför vid midnatt dör du utan att hitta dina föräldrar. Visste du att din mamma var gravid? Du skulle just få en gullig lillasyster.

 

Jag tänkte lite innan jag läste resten. Det var därför min mamma hade blivit så tjock. Det var nio månader sen hon blev tjock. Om det har gått nio månader så ska hon föda. Jag blev stressad. Jag läste vidare!

Hon ska föda snart. Hon får dåligt med mat så att det inte räcker till barnet i magen. Och så har din mamma och pappa blivit slagen…

Och gissa av vem? Jag såklart!

 

Jag började springa mot utgången. Plötsligt kom mannen med pistolen framför mig igen och sköt mig i andra knäskålen. Jag skrek. Av ilska slog jag ner mannen och gjorde honom medvetslös. Jag tog hans pistol och sprang. Jag sköt mig ut på alla hinder. Jag var vid utgången. Jag såg mannen som hade gjort allt detta springa ifrån mig. Jag började snabbt springa mot honom och jag sköt honom rakt genom hans HJÄRTA! Vad har jag gjort? Jag mördade honom. Det ska man aldrig göra. Jag sprang det snabbaste jag kunde hem. Och plötsligt öppnade jag dörren. Och där var min mamma och pappa med min lillasyster. De satt framför brasan och sa till mig att komma dit. Hur mycket jag än ville det kunde jag bara inte. Det var något som sa mig att jag inte skulle gå dit… Vad var problemet? Varför kunde jag inte gå dit!

                   

                              

 

 

 

 

 

 

 

 

 Kapitel två

      Är det sant eller?

Jag kämpade emot den konstiga känslan och började gå mot dem. Jag skulle just krama dem men min kära hund stoppade och började prata med mig. ” Rör dem inte. Om du rör dem kommer du att dö” och så fortsatte hon… ” du bara drömmer om vad du vill. Du är mellan liv och död nu och jag är här för att rädda dig” Jag ville inte tro mina öron så att jag tog för öronen och knuffade bort min EGEN hund. Jag gick fram till min käraste och världens bästa mamma och i ena sekunden nuddade jag henne nästa och i andra hade hon försvunnit. Jag vaknade till och såg

   Ros slickade på mig så att jag skulle vakna. Jag hade bara varit

   medvetslös och allt som jag hade drömt om var bara falsk. Av ilska      slängde jag allt jag hade i handen och kastade det. Fast det borde jag inte ha gjort. Jag hade en bild på min familj i en ram, och så gick ramen nyss sönder. Jag började storgråta. Jag var röd i hela ansiktet och jag kände mig frysen och tom. Det kändes som att jag inte hade något i min kropp.             Jag grät och grät. Efter jag var klar så kände jag mig jätte lätt.

 

Jag vet inte vad som gjorde att jag kände mig så lätt fast jag gjorde det. Även om jag bara var 12 år så var jag jätte smart. Min lärare (Miss Jonsson) är 30 år och hon kommer från London! Hon är jätte jätte snäll. Man skulle kunna dö för henne! Hon tycker jag är duktig och vi har ett jätte starkt band tillsammans. Men hur som helst, min mamma väntar på mig och speciellt när hon snart ska föda. Jag fick panik… Bara att jag tänkte på det så fick jag magont. Jag slutade gråta och sprang. Jag var framme. Jag hade inte sätt ljuset på två veckor. Egentligen hade jag bara sett ljuset som gud var i. Jag är kristen. Jag gick hem, tog en väska och började packa. Detta sakerna packade jag:

En blå T-shirt

En röd jeans

Flera flaskor vatten

    Flera strumpor

Flera underkläder

Mat Och mycket mycket mer….

                    Samtidigt

   Hos mamma och pappa

-      Vad gör du med mitt stackars barn…..

-      Det får du se. Det angår inte dig. Hon är så lättlurad

-      Nej, jag gör allt för att du ska släppa mina kära barn och min underbaraste man i hela jorden.

-      Vad som helst säger du

-      Ja

-      Skär av dig din hand och steka den så att vi kan äta och efter du har lagat maten färdig ska du döda dig själv.

-      Nej, älskling gör det inte. Tänk på våra kära barn. Tänk på Hanna! Hon är bara nyfödd. Han bara luras!

 

Hon suckade och började sakta ta sin kniv mot handen och så stod kidnapparen och tittade på. Hon tog den närmare och närmare. Kidnapparen ville se att hon verkligen gör det så han gick närmare.

 

Plötsligt så reste hon sig lite närmare honom och gick närmare honom! Plötsligt var dem tätt mot varandra och plötsligt tog hon kniven och spetsade den rakt igenom hans hjärta.

  -    Vad fan gör du din j.... idiot!
  -  Det jag borde ha gjort för länge sedan.

Kidnapparen tryckte på en knapp och det började komma ut giftiga gaser.

-      Vad gjorde du, sa hon

-      Om jag ska dö, ska du följa med. Säg farväl till din man i fängelsehålan!

-      NEEEJJJJJJJ!!!!!!!!!!

-      Hahahahahahahahaha!

-      Älskling, vad händer där inne?

-      Hjälp mig innan det är för sent!

 

Kidnapparen tar och skjuter med sin pistol på kameran! Peter ser inte sin fru Maja!

-      Vad gör du?

-      Nu kan varken din man se dig eller höra dig!

 

Maja tar en kniv och skär halsen av kidnapparen. Hon hade fattat hur man kunde stänga av den giftiga gasen! Hon tog hans hand och lade den på någon skiva så att hon kunde stänga av gasen. Hon hade börjat bli snurrig. Det stod att man hade en minut på sig att stänga av gasen. Det stod ” rätt kod ” Och så stängdes gasen.

 

               Tillbaka hos mig!

Jag började gå ut från mitt hus. Maten hade ruttnat i kylskåpet. Det var dammråttor överallt! Jag såg plötsligt en lapp. Lappen verkade ha varit där länge! Jag började snabbt läsa:

Hej igen!

Det är din bästa kompis Frida! Du hade inte hört av dig så länge så jag började skriva till dig. Jag har ringt dig på mobilen men du har inte svarat. Jag började bli orolig! Det har hänt något så att jag måste bo med dig. MINA FÖRÄLDRAR ÄR KIDNAPPADE! Jag kommer att komma hem till dig den sjunde april.

 

Jag började tänka… Det är den sjunde april idag! Jag läste vidare:

SNÄLLA HJÄLP MIG HITTA MINA FÖRÄLDRAR!!!!!

 

Jag tänkte igen… Dem som hjälpte kidnappa mina föräldrar och lillasyster kanske hade tagit Fridas föräldrar också? Plötsligt hörde jag fotsteg komma närmare mig.

 

DET VAR FRIDA!!!

-      Hej!

-      Hej!

 

Hon kom fram till mig och lutade sig mot min axel. Hastigt började hon gråta på mig. Jag kände hur jag plötsligt också började gråta!

-      Varför gråter du då?

-      MINA FÖRÄLDRAR ÄR OCKSÅ KIDNAPPADE! OCH MIN MAMMA HAR FÖTT MIN LILLASYSTER, OCH DEM FÅR INTE BRA MAT OCH DEM BLIR SLAGNA AV KIDNAPPAREN OCH DEM SOM HJÄLPTE TILL ATT KIDNAPPA MINA FÖRÄLDRAR, skrek jag

-      Tror du mina föräldrar har kidnappats av dina föräldrars kidnappare?

-      Kanske?

-      Jag är så ledsen för det som har hänt…

-      Jag också!

-      Men jag är nära på att hitta mina föräldrar

Plötsligt ser jag tre stycken personer komma! Vem kunde det vara?

 

 

 

    

         Kapitel 3

          Vem kunde det vara?

Jag undrade vem det kunde vara? Dem kom närmare och närmare. Plötsligt stod dem framför näsan på mig! Det var min mamma, pappa och så var det min ny födda lillasyster! Jag blev glad. Vi började snabbt krama varandra! Min mammas kram gjorde mig varm. Plötsligt började Frida gråta. Hon var ledsen för att hon tänkte att det var dåligt för nu har ju jag en familj och inte hon. Jag gick och tröstade henne. Det var en lördag idag och vi skulle börja fixa till hemmet! På kvällen var vi klara och Frida fick bo hos oss tills vi hittade hennes föräldrar. Det var kult med min syster i närheten av mig! Frida och jag börjar skolan imorgon.

 

Och Frida har sagt till mig att hon ska gå till någon som hjälper henne och att prata om sina problem. Jag tror det hette kurator faktiskt. Men jag har lovat Frida att vi ska gå och hitta hennes föräldrar idag efter skolan. Mina föräldrar vet såklart inte men jag tål inte att se Frida vara så ledsen. Det ända hon gör är att gråta! Och när jag ser mina kompisar ledsna så blir jag också ledsen! Först skulle vi börja med idrott för det är Måndag. Vi spelade kinderboll, spökboll och kull. Jag var jagaren och jag tog hela tiden Frida. Efter idrotten så bytte vi om såklart. Det hände ett bråk om att jag och Frida var dumma i huvudet. Men vi sa till läraren och innan det sa dem också förlåt. Efter idrotten hade vi musik och sen åt vill lunch. På rasten skulle Frida till kuratorn så jag fick vara ensam. Ingen såg mig ens! Men nu var skoldagen slut och jag och Frida skulle gå och hitta hennes föräldrar! Vi sprang snabbt på en buss och jag tror det var nummer 123. Vi gick till en konstig grotta. Det var där jag hittade min mamma och min pappa! Nu var vi inne och plötsligt så stängdes dörren och så blev det mörkt och kallt. Jag blev rädd! Jag fick snabbt gåshud! Jag tog min Iphone 4 och satte på den så att vi kunde få lite ljus. Vi tittade länge på varandra tills min mobil tog slut på batteri.

 

Jag kunde ändå inte smsa eller ringa till någon för igen visste att jag var här. Om jag ringde min mamma eller pappa skulle dem sagt ” Vad gör du där, har inte vi sagt att du inte får gå och söka efter Fridas familj”?! Och polisen skulle ha sagt ” Vad gör ett barn ute nu"!